stövlar ut från hans port
knäpper upp jackan till halsen
hans fodrade Fjällräven
jag undrar om han tittar ner på mig
så som jag skulle tittat ner på honom
där jag går längs med asfalten
intill den stora vägen 
den som löper genom hela Lidingö
tom trots lördagskväll 
tom trots löningshelg
vi är lika lika som olika
han och jag
och jag har ju alltid vetat
att det inte skulle bli vi
och det är väl okej
för jag vet faktiskt inte längre
om jag tror på kärleken
att två människor kan älska
i nöd och lust
inte för alltid
kanske bara för en stund
men den fodrade Fjällräven
den hänger kvar i min hall
och jag väntar fortfarande
på att han ska ringa
efter sin fodrade Fjällräven