Det gråbleka himlatäcket har spruckit. En liten disig glipa läcker ljus, och hopp. Ett bländvitt sken som sipprar ut, och faller ner över mig. Jag blickar upp mot skyn, och står stilla ett tag. Andas. Jag försöker omfamna ljusregnets värme, och stillhet, men det går inte. Den frusna luften har sedan länge besegrat över ömheten och glöden.