Hon sminkar sig framför badrummets alldeles för smutsiga spegel. De svarta kläderna sitter alldeles för åtsittande, och hennes markerade ögonbryn målades alldeles för skarpt. Den alldeles för höga musiken strömmar ur högtalaren från rummet bredvid. Den hindrar alla hemska tankar från att gästa hennes alldeles för trasiga psyke.  

”Det kommer aldrig vara över för mig.” 

Hon skrubbar huden alldeles för våldsamt med hennes alldeles för dyra saltskrubb med hoppet om att deras händer skall försvinna från hennes sargade kropp. Och flickans djupa ånger om att inte ha skrikit högre kommer för all evig framtid att hemsöka hennes kommande nätter som återstår att fördriva. 

Hon kunde ju ha varit alldeles lycklig.