som hungriga vargar
slet de upp mina rötter
skördade min omogna frukt
sedan vände de på klacken
spottade ut den lilla kärna
någon ville kalla hem
men skalet mitt
har aldrig tillhört mig
det var bara en tidsfråga
innan jag skulle ligga utspädd
över vita lakan
lämnad åt svärtan
de hade väntat på mig hela tiden
för monsterna som vi fruktade som barn;
de fanns ju på riktigt