himlen brinner
och de ska riva klocktornet
inatt hörs inget annat
än Peter i trapphuset
han mumlar om mjölk och månen
blå gardiner
och en döende far
men när han sedan förlorade fotfästet
och försvann in i psykosen
förstod jag ingenting
trots att jag redan uppsökt
avdelning 5 på S:t Görans
men då var det redan för sent
han pratade om höga höjder
vildsvin och vaccin
ett brett leende
och jag som försökte
men allt jag kunde se var spöken 
och sjukdomen i oss
jag tror vi får korka upp ett rött
gärna Côtes du Rhône
men det kan ju hon
och jag litar fullt ut
för när våra tungor möts
hittar jag hem igen