djupt
långt nere
i ett ödelagt vattentorn
en översvämmad vattentank
flyter tröst
och förbrukat bandage
här simmar döda sjöhästar
ett stulet konstverk
och bortglömda barndomsvänner
några självlysande tentakler
de kväver mig
vit och blå
varsamt begraven
på en bekväm sjukhusbrits
sträva textilier av tyngdlösa alger
och rotlösa mytologier
ett hjärta
sumpat och saboterat
en gång mitt
ligger och kluckar
intill sval betong
en dimmig bergvägg
smyckad med vissna bröllopsbuketter
här tillåts din sista suck
snurra och surra
tills mitt huvud roterat kring sin egna axel
du är långt borta nu
kanske på andra sidan sundet
eller i väggen intill nattduksbordet
där jag förvarat dina mjölktänder
min kvittens på din existens
nyss letade vi morot
i samma glittriga skogsdunge
nyss hämtade vi andan
i samma febriga lufttrumma
nu dammar din blick
i ett brunt fotoalbum
under förfallna hyresfakturor
han överlevde aldrig vintern
inte heller våren
just hade det börjat ljusna
sommarens dörr stod på glänt efter lång tid av mörker
men då hade ditt tandkött redan hunnit svalna
vi skulle ju visa dig vår ö
det var ju där vi fann dig
men när tiden väl var inne
när storstadsvattnet äntligen hade blivit aningen varmare
var du endast ett minne blott
i en "enkel urna av trä" att pussa godnatt
i mörkret under mig ligger en avsvimmad örondoktor
till honom gick jag
när jag var liten och skör
en unghund som ännu inte sett världen
han hade öroninflammation ofta
ett riktigt öronbarn
sådan mor sådan son
vi trodde att det berodde på allergi
kyckling
eller kanske mot gräs
men det spelar ingen roll
inte nu och inte här
inte i en bottenlös tank
inte i en enkel urna av trä
här finner jag ro