i väntan på en ljusdränkt nymåne
sväljer vi lugnande tabletter
vita, blå och rosa
törstandes efter en tillfällig effekt
tröttheten, den vindstilla kylan
tids nog lägger vi oss till rätta
vilandes tryggt på det sorglösa skrattet
det muntra sorlandet vi lyssnade till här om natten
ljudet ifrån gatan, cigarettröken 
studsandes mellan lägenhetsväggarna
deras obekymrade röster har dröjt sig kvar
klamrat sig fast någonstans i mitt bottenlösa inre
de ekar i sovrummet, skär sönder tapeter fram tills sena timmen
försöker urskilja orden, rösterna
hur många de var, och vart de skulle
denna evighetslånga väntan
säg mig, när tar den slut?
i väntan går vi, i väntan dör vi
det var ju vi som skulle dö
det visste vi inte då
uppenbarar du dig inatt, du blodtörstande blodmåne?
vägled oss vilsna genom detta bitterljuva klotets nattmörker
viska till oss genom skogens lövskynke
berätta för oss att det inte slutar här
ikväll
vi har ju knappt hunnit börja